Jonathan Rudman
Jag, Jonathan Rudman, trodde verkligen inte för 5 år sedan att jag skulle sitta här och skriva en ansökan om att bli årets Affärskreatör 2012 till Handelshögskolan i Stockholm.
Bland idrottsintresserade ungdomar på Öland är det ytterst få, om ens någon, som drömmer om ett liv utanför idrotten. Jag var en av dem. En idrottsintresserad ungdom alltså. För mig som lovande innebandyspelare från öländska Färjestaden - innebandyns mecka i sydöstra Sverige – var det självklart att göra som alla andra: träna som en galning för att försöka nå A-laget, gå en idrottslinje på gymnasiet för att få träna ännu mer, skaffa ett jobb på Team Sportia för att försörja sig och sen se hur långt man kunde gå. Enligt mig och mina kamrater slutade livet i början av trettioårsåldern när man inte längre kunde prestera på innebandyplanen. Efter det var man en åskådare som stod vid sidan av planen och såg på när andra försökte sig på samma sak.
Men sen ändrades allt. I ett krampaktigt försök att skilja mig från mängden valde jag en ekonomisk inriktning som gymnasielinje istället för idrott. Jag hade alltid tyckt att siffror var kul och ekonomer var ju ”siffernissar”. Det valet förändrade hela min framtidsvision. Ekonomi visade sig vara så mycket mer än bara siffror. Jag hörde ordet ”entreprenör” för första gången och fascinerades av att vanliga människor precis som jag kunde skapa något och göra skillnad här i världen. Plötsligt dög inte den öländska stereotypen, jag ville nå högre. Men hur?
Svaret kom i slutet av det andra året då Ung Företagsamhet presenterade sig. Under gymnasiets avslutningsår satte jag och två kamrater igång att starta upp och driva vårt UF-företag. Det blev ett hektiskt och omtumlande år. Efteråt var jag fast, jag visste precis vad jag ville göra med mitt liv. För mig var företagande frihet. Från att tidigare ha försökt passa in i ramar och projekt som andra skapat insåg jag att jag själv kunde skapa ramarna och projekten. Det var det jag ville göra, jag ville skapa.
Samtidigt märkte jag att jag var ganska unik bland min egen generation. Överallt omkring mig såg jag ungdomar i min egen ålder som ännu inte hade förstått att livet är fyllt till bredden med möjligheter. Därför såg jag det naturligt att försöka sprida den känslan jag själv hade vidare till andra. Än en gång försökte jag hitta en bra plats att börja på och den visade sig finnas rätt under näsan på mig. Ung Företagsamhet i Kalmar Län sökte en ny medarbetare och jag högg direkt.
I ett år har jag nu arbetat med att öppna andras ögon för företagandets härlighet. Jag har arbetat med ca 1000 elever i Kalmarområdet och tillsammans har de skapat 330 UF-företag. På daglig basis har jag sett elevers ögon skina upp av inspiration och kunnat hjälpa dem och följa dem från start till mål, från idéer på ett papper till färdiga produkter och tjänster. Jag tröttnar aldrig på att se eleverna bryta sig loss från tråkiga skolnormer och börja tänka innovativt, utanför lådan.
Sommaren 2011 tog jag det hela ett steg längre och förde ut UF-konceptet utanför skolans värld. På egen hand drev jag projektet Sommarlovsentreprenörerna i tre olika städer där ungdomar mellan 16 och 18 år gamla istället för att söka ett traditionellt sommarjobb kunde spendera sitt lov som egna företagare. Trettio deltagare slöt upp och drev tjugotvå företag under en sommar fylld av framåtanda och äventyr i näringslivet. Min förhoppning är att ungdomarna fick en positiv första erfarenhet av vad företagande kan erbjuda och att de i framtiden ska vilja ha mer. Projektet fick väldigt bra respons och kommer återkomma nästa sommar, större och starkare.
Trots mitt ekonomiska vägval har jag aldrig stängt dörren till idrotten. När föreningen jag spelat för i hela min karriär förra året gick samman med en annan lokal klubb för att möjliggöra en större satsning bildades en ungdomsförening där jag utsågs till både tränare och vice ordförande. Som ensam ledare för ett innebandylag har jag lärt mig att ta ett större organisatoriskt ansvar och förbättrat min förmåga att samarbeta med min omgivning. Jag har insett att ekonomi och idrott har många likheter. Bland annat är förmågan till lagarbete, att få många människor att arbeta mot ett gemensamt mål, viktigt oavsett om det handlar om zonförsvar på en innebandyplan eller genomförandet av ett projekt ute i näringslivet.
Så varför ska jag bli Årets Affärskreatör 2012? Efter att jag själv blev frälst av företagande och entreprenörskap har jag genom mitt arbete de senaste åren hjälpt och inspirerat över 1000 ungdomar i sydöstra Sverige att nå sin egen frälsning. Statistiken säger att cirka 24 procent av alla UF-elever startar ett eget företag inom tio år efter att de avslutat sina UF-studier. Det innebär att eleverna jag arbetat med kommer resultera i en bra bit över tvåhundra nya företagare. Det blir en hel del affärer. Jag tränar inte för att spela i a-laget längre och arbeta på Team Sportia. Istället lägger jag ner tid på mitt entreprenörskap och vill äga en sportbutik. Det är den förändringen jag gjort och i den utvecklingen vill jag fortsätta.
För att jag ska kunna ta nästa steg i min utveckling vill jag skaffa mig en bra utbildning och Handelshögskolan i Stockholm har alltid varit en dröm. Det är dags för den att gå i uppfyllelse.
